Rätt beslut skapar försprång

Varje år vid den här tiden märker vi samma sak. Tempot i affärsmöten förändras, agendan glesas ut och meningen "vi tar det efter sommaren" dyker upp titt som tätt. Det är ett mönster som upprepas i de flesta organisationer. Och det är fullt begripligt.

Men det finns också en kostnad kopplad till det mönstret som inte syns förrän senare.

Avvaktan är inte ett neutralt val

Det finns en illusion om att när vi skjuter fram ett beslut så innebär det att situationen stannar kvar i samma läge. Att ingenting förändras under tiden vi avvaktar.

Men det stämmer sällan.

En rekrytering som pausas i juni är i praktiken en rekrytering som startar om i september.  Dessutom i konkurrens med alla andra organisationer som fattade samma beslut om att vänta. En förändring som läggs på is i dag kräver nästan alltid mer energi att återstarta än vad det hade krävt att genomföra den.

Organisationer rör sig alltid. Frågan är om rörelsen är medveten eller inte.

De som skapar momentum på hösten har ofta redan bestämt sig

Organisationer som går in i hösten med kraft är i de flesta fall de som har gjort sina viktigaste vägval före sommaren.

Inte nödvändigtvis de som hann genomföra mest. Men de som hann ta ett beslut.

Det kan handla om att tillsätta ett interim ledarskap inför en strukturförändring som annars riskerar att dröja ytterligare ett kvartal.

Det kan handla om att säkra kompetens för ett projekt som annars får stå och stampa.

Eller om att ta ett samtal med styrelse eller ägare om en fråga som alla vet behöver lösas, men som ingen vill ha på bordet i juni.

Beslutet behöver inte vara fullt genomarbetat. Men det behöver vara fattat.

Trygghet är inte att vänta. Det är att veta nästa steg.

När omvärlden känns osäker är det lätt att tolka avvaktan som rimlig försiktighet. Men det finns en viktig skillnad mellan att ta sig tid att analysera och att undvika att ta ställning.

Det förstnämnda är klokt. Det sistnämnda är kostsamt.

De ledningsgrupper och styrelser som hanterar osäkerhet bäst är inte de som har mest information, utan de som har tydligast bild av vad de ska göra även när informationen fortfarande är ofullständig. Och som förstår att ett preliminärt beslut fattat i dag är mer värt än ett perfekt beslut fattat i september.

Det handlar i grunden om förtroende. Förtroende internt att organisationen vet vart den är på väg. Och förtroende externt gentemot kunder, ägare och samarbetspartners att bolaget agerar med riktning snarare än reaktivitet.

Interimslösningar är ett beslutsinstrument, inte en nödutgång

En vanlig missuppfattning är att interim enbart är något man tar till när läget är akut, när nyckelpersonen har slutat eller när krisen redan är ett faktum.

Det är naturligtvis en situation där interimslösningar fungerar bra. Men det är inte där det är mest värdeskapande.

De organisationer som använder interim på ett strategiskt sätt tar in externt ledarskap i proaktiva skiften.

Inför en tillväxtfas som kräver kompetens som bolaget ännu inte har.

Inför en omstrukturering som behöver drivas utan att belasta den ordinarie organisationen. Inför ett generationsskifte där ledningsstyrkan behöver förstärkas under en övergångsperiod.

Att fatta beslutet före sommaren i stället för att skjuta det till hösten, är skillnaden mellan att gå in i Q3 med ett försprång eller att börja september med ett eftersläp.

Det handlar inte om att stressa upp beslutsprocessen

Det betyder inte att alla beslut måste fattas nu.

Men det vi har sett upprepade gånger, är att de samtal som förs i juni ofta avgör vad som faktiskt händer i september. Det är i de samtalen som riktningen läggs, rollerna definieras och mandaten ges. Resten är genomförande.

Trygghet är inte att vänta och se. Trygghet är att gå in i semestern med vetskapen om vad som ska hända i höst.